1. Presentation av mig själv

Jag som sitter bakom skärmen och skriver heter Mia Gardstig och är 18 vintrar. Jag är född i Kalmar, har gröna ögon och brunt hår, om det nu spelar någon roll. Cirka 172 centimeter (har inte vågat mäta längden på flera år då jag tyckt att jag vart för lång...) 

Om jag skulle beskiva mig själv skulle jag säga att jag är väldigt trevlig, extremt snäll, ambitiös och lite envis faktiskt. Har inte jättebra självförtroende och sedan en sak som jag glömde skriva var att jag nog är lite för ambitiös ibland. Överarbetar mig gärna med saker som jag tycker är kul, vilket alltid slutar dåligt...

Jag gillar att "vara chef", samtidigt som jag är dålig på att dela ut uppgifter till andra och där föll meningen med att vara chef!

Att beskriva mig själv är jag rätt dålig på, men jag kom på mig härrom dagen att jag nu för tiden pratar väldigt mycket. Om rätt onödiga saker. Med folk jag inte känner ibland. Haha. Kommer på mig själv hela tiden när jag pratar, pratar och pratar på fast den andra motparten kanske har bråttom. Ouups..

Vissa har sagt att när de först träffade mig fick de ett intryck av att jag var "bitchig". Något som jag inte först förstod med tanke på att jag är rätt blyg. Men jag kom på mig själv att mot andra personer, som jag inte känner och aldrig har träffat innan, då kan jag ibland vara lite annorlunda. Why? Vem vet, personlighetsförändringar har jag för mig det heter inom psykologin.

Jag går tredje året på Medieprogrammet, Lars Kaggskolan i Kalmar, inriktning textkommunikation. Efter skolan ska jag om planen går som jag vill, läsa vidare på Journalistutbildningen här i Kalmar.

I övrigt så älskar jag hästar, ridsport och allt som har och göra med föreningslivet. Jag sitter i Ridklubben Uddens ungdomssektion, och också som ungdomsrepresentant i stora styrelsen. Måste säga att det är väääldigt roligt!
Som Krister Bonne säger; Allting är lätt att göra, bara man slipper göra det själv!

Till sist vill jag säga att jag brinner för dressyr och kallas ibland för "dressyr-Mia", vilket man kan ta både negativt och positivt. Eftersom man alltid ska ta saker positivt så ser jag det så att jag i alla fall kan rida min ponny så den är hållbar för framtiden. Och viktigast av allt, jag kan svänga, stanna och rida fram henne. Hoppning är då inte min starka sida, men såklart hoppar jag någon gång ibland, det är trots allt rätt kul. På rätt höjd såklart!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0